Gränslandet mellan människa och artefakt

Igår hade jag en dålig designupplevelse. Den fick mig att fundera på hur avsändaren av en artefakt kan påverka min uppfattning om hur tekniken fungerar. Jag menar att jag funderar på hur jag hade reagerat om jag hade upplevt detta någon annanstans.

Detta hände: Jag reste med SJ:s regionaltåg från Linköping till Stockholm. Strax innan det var dags att hoppa av tänkte jag hinna med ett besök på tågets toa. Dörrarna är automatiska skjutdörrar som är utrustade dels med en lysdiodförsedd knapp för att öppna och dels ett mer manuellt handtag i form av ett oval inbyggt handtag. Jag trycker på knappen och som det alltid är på SJ-tåg så rör sig dörren väldigt lååångsamt, jag kliver in och gör då impulsivt som jag brukar göra på tåg; tar tag i handtaget för att manuellt stänga skjutdörren efter mig.

Men det går inte som jag tänkt mig. Dörren fortsätter att öppna sig och försvinna in i en skåra i väggen. Det är bara det att jag har handen i handtaget och mitt finger dras in i väggen. Jag hinner slita ut handen innan blodvite uppstår och svära högt. Fingret dunkar och nageln blir sedan under dagen både röd och blå.

Förutom att bli skitförbannad på SJ, som har farliga fordon som de transportera folk i, så kan man fundera på vad som hände. Alla svenskar har ju stått vid de där skjutdörrarna och viftat med handen hit och dit, för att sedan ta tag i närmast kant eller handtag och trycka upp dörren med egen kraft. Det är liksom så vi blivit tränade och det kommer helt automatiskt när vi befinner oss på ett tåg.

När så en produkt på SJ INTE fungerar så uppstår det både förvirring och bestörtning (att använda vänster långfinger tillhör mitt yrke eftersom jag bl a lever av att spela fiol). Och jag funderar genast på om SJ:s egen personal blivit helt avtrubbade vad gäller den långa skjutdörrsritual som vi som resande ständigt konfronteras med. Precis som när man utvecklar webblösningar så måste ju SJ här skaffa sig en förståelse för hur deras kunder upplever och reagerar i tågmiljön.

Det som intressant ur interaktionsdesignsynvinkel (härligt ord!) är att man i mötet med en typ av design i en viss typ av sammanhang bygger upp en förståelse kring vad som pågår och hur saker ska fungera. Även om produkten är ny, så påverkar avsändaren hur den ska uppfattas. Något att ha i åtanke när man designar för avsändare som i princip blivit kulturella institutioner…!

Och om vi då bara ser till själva problemet, hur löser vi det innan fler får sina fingrar emolerade? SJ skulle kunna se till att den där skjutdörren inte går hela vägen in i väggen, utan låter handtaget stanna på utsidan.